torsdag 21 augusti 2014

Förslag på att lösa bostadssituationen

Publicerad i Stockholm City inför valet 2010

Jag behöver inte berätta för er om bostadssituationen i Stockholm, ni vet redan hur den är: usel. Över 300 000 personer står i bostadskön. Hälften av de unga (mellan 20-27) saknar eget boende. Tretusen stockholmare är hemlösa. Unga och nyinflyttade jagar andrahandskontrakt som om det vore guldtackor. Det här håller inte.

Därför har jag några idéer om vad som bör göras.

1. Bygg mer! Stat och kommun måste ta sitt ansvar och bygga billiga bostäder. Genom miljonprogrammet byggde vi bort bostadsbristen för fyrtio år sedan. Nu behövs ett trehundratusenprogram. Det står i svensk grundlag att det allmänna ska trygga rätten till boende – gör det då!
2. Stoppa de vansinniga ombildningarna till bostadsrätt.
3.Ha inte så höga krav på inkomst när folk ska skriva på ett hyreskontrakt. För att få en lägenhet genom bostadsförmedlingen måste man tjäna tre gånger hyran. Hur många ungdomar gör det? Hur många har ett fast, vitt jobb? Hur man betalar hyran är ens eget problem.
4. Riv inte tomma hus, gör bostäder av dem! Att riva fungerande byggnader, som moderaterna gjorde med det gamla förvaltningshuset i Rinkeby, är helt galet.
5. Gör något åt skuldbördan. Nära hälften av stockholmarna har stora skulder till bankerna som de aldrig kommer att kunna betala tillbaka.
6. De hemlösa behöver bostäder, inte härbärgen.

En stad utan lediga bostäder kommer aldrig att att fungera i längden. Bostadsbristen får massa konsekvenser. Par fortsätter att bo ihop trots kassa förhållanden. Folk väntar för länge med att skaffa barn, sen blir de infertila. Ungdomar bor hemma i all evighet. Studenter från landet tvingas tacka nej till utbildningar i Stockholm för att de inte hittar lägenhet. Och det värsta: människor hamnar på gatan.


När Situation Stockholm frågade de hemlösa vilket parti de skulle rösta på i valet, vann vänsterpartiet stort. Moderaterna fick inte en enda röst. Skillnaden mellan partiernas bostadspolitik är helt enkelt att vissa har en bostadspolitik, andra inte. Antingen bygger man, eller så bygger man inte – ska man behöva vara hemlös för att inse det?